Mångfaldsföretagarna

Blogg

Mångfaldsföretagarnas tankar och tips om mångfald.

Posts in normkritik
Nu får det vara nog...
 
Små plastfiskar i olika färger och modeller
 

...med missförstånd! Apropå den pågående debatten om normkritik och identitetspolitik känner jag ett behov av att reda ut begreppen.

 I begynnelsen var identitetspolitiken. Den är alltså inte en nyligen uppkommen trend, som det framstår i debatten idag, utan har rötter långt tillbaka. Marx lyfte till exempel behovet av att skapa en gemensam identitet bland arbetare, en identifikationspunkt för att ena människor i en gemensam kamp. Ett sätt att bygga solidaritet helt enkelt. De flesta politiska rörelser har använt samma idé. Feminismen inte minst, antirasismen likaså. Idag går det att tycka att vi har för mycket fokus på just den här identiteten, och för lite på vad vi ska uppnå med att bygga den. Men att påstå att det finns en motsättning mellan identitetspolitik och ”resurspolitik” eller vad vi ska kalla det som antas vara ett ”alternativ” eller en ”motpol”, det är direkt falskt. 

Det som ställde till begreppen var poststrukturalismen, postkolonialismen och queerteorin. Plötsligt ifrågasattes de etablerade identiteterna och det synliggjordes att (till exempel) en kvinna inte alltid var heterosexuell, vit medelklass. Och att skapandet av feministidentiteten som sådan medfört att målet med politiken inte gynnar alla kvinnor, som tanken var utan bara de som passade in i mallen. Det blev klart att det fanns behov av att splittra upp befintliga kategorier och ta in även andra maktordningar och hur de samspelade med varandra. Det kallades intersektionalitet. 

Intersektionalitet är alltså inte att stapla diskrimineringsgrunder på varandra, utan att studera hur olika maktordningar samspelar i olika situationer. 

Med intersektionaliteten exploderade identitetsbyggandet. Orsaken var att så många människor tidigare varit exkluderade. Lite som att när de första kommuniststaterna föll i slutet på åttiotalet, så imploderade hela konceptet. Ett allt mer individualistiskt samhällsklimat hjälpte till. Det finns inte längre EN feminism, inte EN antirasism, inte EN arbetaridentitet. Det finns många olika perspektiv inom rörelsen. Men det byggdes ingen ny motsättning mellan olika grupper. I den mån en motsättning finns, så har den funnits i alla tider, bara inte uttalats. Och ja, vissa exkluderade grupper är arga. Väldigt arga, och vill kanske inte dela kamp med sina förtryckare. Vissa vill ha separatism. Separatism är inte normkritik.

Normkritik uppstod ur ett behov av att problematisera vems identitet som räknas. Vem får synas och höras? Vem sätter agendan? Vems intressen främjas av den föreslagna politiken. Och hur sker detta. Normkritik är ett kritiskt perspektiv som hjälper till att synliggöra vem som får höras och inte, vems intressen som främjas i olika sammanhang. Det är ett perspektiv, ett redskap, ett medel för ett mer inkluderande sammanhang.  

Normkritik är alltså inte att räkna huvuden tillhörande olika diskrimineringsgrunder. Det kallas representation. Representation av diskriminerade grupper är viktigt, men varken tillräckligt eller nödvändigt för ett normkritiskt arbete.

Blev det lite klarare nu?

Christina Ahlzén, driver Medida och är vice ordförande i branschorganisationen Mångfaldsföretagarna

Fritänkare borde älska normkritik
 
Ordförande Åsa Gustafsson
 

Ifrågasättandet av normkritik har växt sig större med bland annat debatten om regeringens kulturpolitik, Världskulturmuseerna och UR:s policy kring representation. Vi i branschorganisationen Mångfaldsföretagarna tycker oss se en rad olika missuppfattningar kring vad normkritik är och hur det bör användas. Främst gäller det att normkritik inte sällan framställs som en ”tillfällig intellektuell trend”, eller som ett färdigt åsiktspaket att okritiskt annamma. 

Den 28 september skrev SvD:s Ola Wong: ”Men den för tillfället styrande normen är att kulturen ska få folket att tänka rätt.”

Vi som driver företag inom jämställdhet, inkludering och mångfald vet att många känner osäkerhet kring vad normer och normkritik är. Men att tänka rätt är inte vad det handlar om – det handlar om reflektion, allas lika värde och om mänskliga rättigheter. Att ingen ska stängas ute, förminskas och diskrimineras. När Ola Wong varnar för att kulturen kvävs av en norm om normkritik som “växer ur en populistisk idévärld där tron på objektiva fakta förnekas” var det många av oss som arbetar med normkritik som satte morgonkaffet i halsen. 

Att vara normkritisk handlar om att reflektera över rådande normer och bli medveten om hur normerna ser ut och påverkar individer och samhälle, oavsett om vi själva bryter normen eller inte. Normkritiken kan jämföras med filmkritiken. En filmkritiker granskar en film och sätter in det i ett sammanhang, framhåller vad som är bra och vad som är mindre bra och vilka konsekvenser det får. Att kritisk förhålla sig till normer är samma sak. Vilka normer ger vilka konsekvenser? En del måste vi vara kritiska till och ifrågasätta eftersom de diskriminerar och skapar ohälsahos människor.

Frihet i tanken
När vi inte är normmedvetna blir vi oftast begränsade i våra tankar och i hur vi agerar. Det kan vara klokt att fråga sig. Ger jag brorsonen bilar i present för att samhällets normer gör att pojkar förväntas leka med bilar eller är det för att brorsbarnet är förtjust i just bilar? Eller föreställ dig att du sitter på en middag och börjar prata med kvinnan bredvid. Hur ofta utgår du från att kvinnan lever ihop med en man eller att din bordsgranne som ser ut att vara kvinna identifierar sig som kvinna? Att vara normmedveten är ett sätt att brädda sina tankar och ge plats till fler att våga och vilja vara den en egentligen är. Det om något är väl att tänka fritt?

Att vara normkritisk är inte heller något som ”förstör” vare sig kultur eller att beskriva historia eller nutid. Se det istället som en möjlighet att utvecklas och få fler människor att bli inkluderade. Det är just vad till exempel Tekniska museet lyckats med när de bestämde sig för att titta på funktionalitetsnormen i utformningen av utställningen Megamind. Utställningen gjordes tillgänglig och visade sig inte bara gagna besökare med funktionsnedsättning utan har uppskattats av alla, vilket resulterat i mer besökare än vanligt. Ett annat exempel när normkritik bidragit till positiv utveckling är KTH-forskarna som gjorde kursmaterialet könsneutralt och fick fler godkända studenter, både kvinnor och män i en kurs om programmering.

Slutligen vill vi klargöra – det är inget fel att tillhöra normen. Men tiden där det påstods finnas en enda absolut sanning, ofta just framförd av de som tillhörde normen, håller på att ta slut. Normkritik handlar inte om att lyfta ut grupper ur samtalet, utan om att bredda perspektiven så att fler personer, fakta och berättelser får plats. Det kan innebära att vissa grupper som är vana vid att synas och höras mycket får dela utrymmet med andra. Det kan förstås vara känsligt och upprörande för en del. Men för oss Mångfaldsföretagare är det inte bara berikande för våra privatliv och företagande, utan också ett av skälen till att vi är engagerade och driver våra företag i en relativt ny marknad som efterfrågas alltmer och som ger tillväxt till Sverige.

 

Åsa Gustafsson, styrelseordförande

normkritikÅsa Gustafsson
IDAHOT- tillfället att syna normerna
 
Prideflaggan
 

Dags dato, den 17 maj, infaller dagen vi förkortar som IDAHOT, International Day Against Homophobia & Transphobia (Internationella dagen mot homo- och transfobi). Sex bokstäver som vittnar om att denna dag behöver finnas, att allvaret ständigt existerar. Men låt oss leka med tanken, just här och just nu, att IDAHOT inte behövs, det vill säga att det inte finns någon trans- eller homofobi att uppmärksamma och ta avstånd ifrån. Den är helt enkelt borta.

Det är i sanningens ord svårt att i dagsläget se ett samhälle fritt från dessa fobier, men vi kan kämpa för att komma dit. För att föreställa oss samhället fritt från homo- och transfobi måste vi vända upp och ner på det normativa perspektivet och synliggöra de privilegier som den sexuella och könsnormativa majoriteten besitter. Det finns idag argument för att vi i Sverige är ett av världens mest jämlika land, där bland annat samkönade vigslar är tillåtet och skattefinansierad transvård är möjlig. Men i ett samhälle där homo- och transfobi inte existerar, existerar inte heller argumenten för framgångarna.

Vi kan visualisera ett samhälle där att vara cis-könad och/eller heterosexuell inte anses vara det normala. Där finns samhällets kollektiva normsystem inte längre inbyggt, ett normsystem som menar att heterosexualiteten är normal och kategoriserar allt annat som normbrytande. Konsekvensen av detta skulle bli att majoritetssamhället slutar se sig själva som ett icke-vara i förhållande till de som inte följer strömmen. Skämt om normbrytande kroppar vore inte längre roliga i samhället där IDAHOT inte behövs. Skämten skulle tappa sin laddning.

Sammantaget kan sägas att, om vi föreställer oss ett samhälle där homo- och transfobi är ett minne blott, har vi gjort upp med dagens kollektiva normsystem om manlighet, sexualitet, relationer, kvinnoideal, juridiska bestämmelser om könstillhörighet och normer om könskonstruktion, könsuppfattning och erfarenheter av kön mm. Vägen är som vi kan se lång.

IDAHOT vittnar om ett allvar vi ogärna vill tala om, men vi måste våga mer. På många vis närmar sig personer som faller utanför normer om kön och sexualitet samma rättigheter och möjligheter som normbärare. Men än idag är det en omöjlighet att visualisera bort IDAHOT, att tänka att dagen inte behöver finnas. Så vad gör vi i Sverige idag, den 17 maj?

Troligtvis gör vi ingenting, trots att vi alla bär ansvar över att dagen finns och behöver finnas. Men faktum att ingen går till jobbet eller skolan med frisedel idag. Ingen möter en hbtqia-person utan ansvar över sina handlingar, ett ansvar som så ofta fallerar och skapar trakasserier, diskriminering och kränkningar, och allt för ofta skördar liv.

Alla bär vi ansvar över att aktivt arbeta för att skapa och upprätthålla lika rättigheter och möjligheter oberoende kön, könsidentitet, könsuttryck och sexuell läggning. Dessa frågor är kanske mer aktuella nu än någonsin. Vi ser idag hur politiska frågor och byråkrati blandas med aktivism i en tid där pridefestivalerna förökar sig, år efter år. Pride – en regnsbågsfest som spridit sig från Stockholm och Europride -98 ut i landet som lokala arrangemang. Pride – ibland en folkfest, ibland ett separatistiskt rum. Ett event där vi inte får glömma att IDAHOT inleder pridesäsongen.

Stad efter stad kläs nu i rött, orange, gult, grönt, blått och lila. Skyltfönster, postlådor, bussar och religiösa byggnader. Men ansvaret fortsätter året runt, och vi måste synliggöra homo- och transfobi årets samtliga veckor, veckor där ansvaret vi bär på så ofta fallerar.

Som medlemmar i Mångfaldsföretagarna verkar vi, och fler med oss, med att främja jämlikhet där frågor som motverkar diskriminering och förtryck genomsyrar vardagen. Vi måste tillsammans dra våra strån till stacken och sprida kunskap om normers konsekvenser, vilka vittnar om ett behov av 17 maj. Låt oss tillsammans göra IDAHOT 365 dagar om året.

 

- Stina S. Lundin och Elise Strömberg Lundin driver LIMBIDO – Normkritisk kompetens. LIMBIDO är specialiserat på normkritik, queerteori och intersektionellt antidiskrimineringsarbete och erbjuder konsulter och föreläsare i frågor om likabehandling i arbets- eller studiemiljön.